Trollungen e här
Nu e äntligen min lilla trollunge här!!
han kom hastigt och lustigt till världen måste ja säga :D
I slutet av graviditeten var ja nog aningen gnällig men med all rätt tycker jag fniss.. Led av hemska foglossningar och onsdagen den 2a januari så var de värre än någonsin, kan ju visserligen bero på att ja var hos barnmorskan på dagen o hon var å klämde å kände å grejja med magen. Gick resten av dagen med mitt bälte och de hjälpte lite, men senare på kvällen började ja känna av foglossningen ordentligt igen o ja kunde knappt röra mig.. värst ont gjorde de konstigt nog när ja skulle på toa. Kunde knappt sitta stilla på toa o kissa för de gjorde såååå fruktansvärt ont.
Tog panodil som hjälpte en liten stund ialla fall. senare på nattenfick ja ta en panodil till men den hjälpte inte alls.
Blev lagomt nervös när ja sen skulle på toa och de kom lite blod när ja torka mig, ringde förlossningen men där var de upptaget så då ringde ja ambulans för de gjorde verkligen svin ont. usch hatade verkligen foglossning och allt som har med de att göra just då kan ja lova!!!
Ambulansen skulle komma skapligt fort berättade kvinnan ja fick prata med för de hade en ledig i Sunne. såg när blåljusen kom uppför backen så då gick ja ut, blev lagomt förvånad när de var räddningstjänsten som kom.. fniss. Men eftersom de i larmet till ambulansen påstått att de var förlossningsvärkar ja hade å inte foglossning så skickade de räddningstjänsten så de skulle finnas personal på plats tills ambulansen kom..
väl i ambulans så började de göra ännu ondare och ja fick nog börja erkänna att de faktiskt var värkar ja hade, men ja blev förvånad för innan har de ju värkt i HELA magen när ja haft värkar men nu värkte de bara längst ner vid foglossningen så ja hade ärligt talat inte en tanke på att de skulle vara värkar. Vi kom till Västra Ämtevik då hade ja endast 2 minuter mellan värkarna och de var förjävliga rent ut sagt.. innan vi kom dit så bad ja om smärtlindring för de gjorde verkligen sjuuuukt ont, minns inte att de gjorde så ont med Kevin.. Men nån smärtlindring kunde ja inte få för de var borttaget sa de. SUCK. så ja var då tvungen att förklara för Den snälla Ambulanssjuksköterskan att om han inte fixade smärtlindring så skulle jag DÖ. han tröstade mig med att de skulle jag inte alls göra...!
Han tröstade mig åxå med att han tidigare hade förlöst två kvinnor och tre katter ;)
I ämtevik så ringde de så en barnmorska skulle komma och möta upp för att de var säkra på att de skulle bli en ambulans förlossning..
Värkarna avtog lite och vi fortsatte åka mot karlstad..
Barnmorskan kom och hoppade in bak vid mig och ambulanspersonalen som satt vid mig.
vi åkte en bit till och ja kände att jävla skit nu kommer ja vilja krysta så då var de bara att stanna på vägkanten igen.. den här gången så gjorde de ännu mer ont och ja förklarade flertalet ggr för de som var med mig där bak att jag kommer att dööööö och de förklarade än en gång för mig att nej de kommer du inte alls göra!!
när vi stog stilla den här gången så gick vattnet och sen fick ja 3 st krystvärkar och sen hörde ja våran lilla trollunge skrika för full hals! Jag blev så överväldigad av alla känslor så jag började stortjuta! Vilken underbar känsla att det äntligen var över <3 oh på mitt bröst inlindad i handdukar och filtar låg en av de allra finaste av de fina på mitt bröst!
Så lilla Oliver föddes på vägkanten vid Karlstads flygplats 05.06 på torsdags morgon. Torsdagen den 3e Januari kom våran underbara guldklimp som vi älskar enormt mycket.
Kevin har nu blivit storebror. Gud kan knappt förstå än idag 1 1/2vecka senare att jag är två barns mor! Älskar mina barn så enormt mycket de e verkligen de finaste på denna planet! Ja inte bara på planeten utan i hela universum och ja e så enormt tacksam över att jag har välsignats med dessa två godingar! Ni betyder allt för mig ska ni veta.
Puss och kram
han kom hastigt och lustigt till världen måste ja säga :D
I slutet av graviditeten var ja nog aningen gnällig men med all rätt tycker jag fniss.. Led av hemska foglossningar och onsdagen den 2a januari så var de värre än någonsin, kan ju visserligen bero på att ja var hos barnmorskan på dagen o hon var å klämde å kände å grejja med magen. Gick resten av dagen med mitt bälte och de hjälpte lite, men senare på kvällen började ja känna av foglossningen ordentligt igen o ja kunde knappt röra mig.. värst ont gjorde de konstigt nog när ja skulle på toa. Kunde knappt sitta stilla på toa o kissa för de gjorde såååå fruktansvärt ont.
Tog panodil som hjälpte en liten stund ialla fall. senare på nattenfick ja ta en panodil till men den hjälpte inte alls.
Blev lagomt nervös när ja sen skulle på toa och de kom lite blod när ja torka mig, ringde förlossningen men där var de upptaget så då ringde ja ambulans för de gjorde verkligen svin ont. usch hatade verkligen foglossning och allt som har med de att göra just då kan ja lova!!!
Ambulansen skulle komma skapligt fort berättade kvinnan ja fick prata med för de hade en ledig i Sunne. såg när blåljusen kom uppför backen så då gick ja ut, blev lagomt förvånad när de var räddningstjänsten som kom.. fniss. Men eftersom de i larmet till ambulansen påstått att de var förlossningsvärkar ja hade å inte foglossning så skickade de räddningstjänsten så de skulle finnas personal på plats tills ambulansen kom..
väl i ambulans så började de göra ännu ondare och ja fick nog börja erkänna att de faktiskt var värkar ja hade, men ja blev förvånad för innan har de ju värkt i HELA magen när ja haft värkar men nu värkte de bara längst ner vid foglossningen så ja hade ärligt talat inte en tanke på att de skulle vara värkar. Vi kom till Västra Ämtevik då hade ja endast 2 minuter mellan värkarna och de var förjävliga rent ut sagt.. innan vi kom dit så bad ja om smärtlindring för de gjorde verkligen sjuuuukt ont, minns inte att de gjorde så ont med Kevin.. Men nån smärtlindring kunde ja inte få för de var borttaget sa de. SUCK. så ja var då tvungen att förklara för Den snälla Ambulanssjuksköterskan att om han inte fixade smärtlindring så skulle jag DÖ. han tröstade mig med att de skulle jag inte alls göra...!
Han tröstade mig åxå med att han tidigare hade förlöst två kvinnor och tre katter ;)
I ämtevik så ringde de så en barnmorska skulle komma och möta upp för att de var säkra på att de skulle bli en ambulans förlossning..
Värkarna avtog lite och vi fortsatte åka mot karlstad..
Barnmorskan kom och hoppade in bak vid mig och ambulanspersonalen som satt vid mig.
vi åkte en bit till och ja kände att jävla skit nu kommer ja vilja krysta så då var de bara att stanna på vägkanten igen.. den här gången så gjorde de ännu mer ont och ja förklarade flertalet ggr för de som var med mig där bak att jag kommer att dööööö och de förklarade än en gång för mig att nej de kommer du inte alls göra!!
när vi stog stilla den här gången så gick vattnet och sen fick ja 3 st krystvärkar och sen hörde ja våran lilla trollunge skrika för full hals! Jag blev så överväldigad av alla känslor så jag började stortjuta! Vilken underbar känsla att det äntligen var över <3 oh på mitt bröst inlindad i handdukar och filtar låg en av de allra finaste av de fina på mitt bröst!
Så lilla Oliver föddes på vägkanten vid Karlstads flygplats 05.06 på torsdags morgon. Torsdagen den 3e Januari kom våran underbara guldklimp som vi älskar enormt mycket.
Kevin har nu blivit storebror. Gud kan knappt förstå än idag 1 1/2vecka senare att jag är två barns mor! Älskar mina barn så enormt mycket de e verkligen de finaste på denna planet! Ja inte bara på planeten utan i hela universum och ja e så enormt tacksam över att jag har välsignats med dessa två godingar! Ni betyder allt för mig ska ni veta.
Puss och kram
